Håller på gör En Svensk Klassiker
Har tagit mig i mål på allt hittills men inte mer än så.
Mycke har gått emot mig på dessa lopp men är målet
Som räknas i detta som tur är!

 

Engelbrektsloppet:
Åkte detta för att träna inför vasaloppet vilket senare 
Skulle visa sig vara tur. Redan 4-5km i loppet hamnar
Jag i en kollision med ettgäng folk för en byyte spår
Och vurpa i en backe. Blev pååkt öber höft och revben
Vilket gjorde galet ont. Men kämpa mig genom loppet 
Och tog mig i mål. Hade hoppats på ca 30min bättre men
Vurpan stoppade detta!

 

Vasaloopet:
Starta i sista led och sen välja långsammaste spåret upp
För backen var en nitlott. Största nitlott ja gjort. Men kämpa
på men inget flyt alls. Frustrerad och stressad inombords va
Ingen bra kombo. 3 vurpor varav en i en isig backe gjorde det
Inte bättre! Klockan rann iväg ännu mer. Och tillslut valde jag att
Bryta. Sjukt missnöjd och besviken. Första gången jag bryter ett
Lopp och förhoppningsvis sista!

 

Vätternrundan:
Det kändes helt okej fram till Fagerhult sen försvann energin helt.
Hade ett marathon 2v tidigare vilket kändes. Kroppen sögs ur mer
Och mer och fort gick de. Kände mig orkeslös och tvärslut. Proppa
mig energi men hjälpte inte. Sänkte farten mer och mer pauser.
Ge upp fanns inte! Cykeln höll och tur va de. I mål kom jag. Men
kroppen va totalt slut.

 

Vansbrosimmet:
Kroppen är helt slut sen Vätternrundan. Hade feber dagen innan.
Vaknar på tävlingsdsgen med huvudvärk och näsblod i omgångar.
Sämsta uppladdning ever. Men skulle bara i mål. Simmade utan att
höja pulsen över huvudtaget och gick rätt bra ändå. Gick imål på
1.42,05 men hade hoppats på 20min bättre men omöjligt med
förutsättningarna som va. Troligtvis revanch 2018

 

Lidingöloppet:
En dag med bra känsla. Börjar med bli småsen till start. 40 sekunder till godo
tils de stänger startfållan. Kommer iväg helt hyfsat men en sån sjuk flaskhals
man springer in i. så blir trångt o går långsamt. Men efter 5km cirka så blir de
lite bredare och asfalt en bit så där kunde man stå på bra en bit för att sen
komma in i de trånga igen. Det var bara att acceptera de. kände efter 10km att
mitt mål inte kommer att gå. Så va bara att göra de bästa av saken. Men efter
16km trampar jag galet på en rot/kant och känns som ja komprimerar fot o knä.
Springer haltande ett par km men sen går de helt okej. Gjorde ont men va bara
att köra på. Backen efter Grönsta Gärde kontrollen var psykiskt tung, men med
lite extra energi så gick de hyfsat hela vägen till Aborrbacken. Den gick bättre än
va jag hade förväntat mig. Men de fick ja käka upp i Karins backe. Sen var det bara
ner mot mål. Upploppet var en ren lycka. Veta att klasikern snart är avklarad.
Tiden 3,24,41 är en tid som inte är att skryta med men ändå nöjd att ha gjort de.

Nu såhär efteråt när man smällt detta lite. Fått hem diplom och medalj. Ska man
göra detta igen? Det är cyklingen som fasar mig från att göra det.
Skidåkningen tycker jag är riktigt roligt. Men ingen bra vinter för mig. Kan hända att
6v i Australien inte var bra uppladdning ;)
Cyklingen var psykiskt väldigt jobbig. Tog lång tid med återhämtningen. Kroppen var
helt förstörd
Simningen tyckte jag ändå var kul. Gick rätt fort att göra. Kan lätt tänka mig göra det
igen. Och vara frisk så man kan få en tid som är ok.
Löpningen var riktigt kul. Även att jag är en asfaltlöpare så var detta riktigt kul. Variera
sig lite är det bästa!
Ska man göra detta igen 2018 tro?
Schemat ligger väldigt bra om amn tittar vad ja vill göra nästa år!

 

 /vattern.jpg